tyckochfundera.blogg.se

En sak som lärarna måste bli mycket bättre på är att uppmuntra eleven på allt som är bra, istället för att säga det som den är mindre bra på. Eleven som bara får tips på förbättringar vet säkert vad den kan förbättra innan läraren talar om det för den. Även fast eleven vet att allt inte var dåligt utan bara en del var dålig så koncentrarar sig den på vad som var dåligt istället på vad som var bra. (Jag har själv varit med om det. Alla lärarna sa att jag var tvungen att prata mer som om jag inte visste det redan och sedan sa de att jag skulle tänka på betygen. Men om man inte har ambitioner till att bli premiärminister ska man då plågas med att förstärka sina svagheter istället för att koncentrera sig på sina starka sidor? De som är konstnärer och pop-artister satsade på det som de ville som de var bra på och de blev riktigt bra på det också!)

Alla är vi olika. I en klass bildas det oftast grupper där de som hr mest gemensamt umgås tillsammans. Gränserna mellan grupperna syns starkare och starkare allt efter tiden går. Jag hade någonting som hette "etik" och det var riktigt bra. Man var hela klassen och pratade om saker som berörde klassen, om något dåligt som hänt i veckan ock någonting bra. Det var ens klassföreståndare som kände än bäst som höll i det. Om det hade uppstått ett bråk eller någonting fel så togs det upp i hela klassen även fast det berörde halva. Det är någonting som jag tyckte var jätte bra, man borde tala om vad som pågår så det börjar gå rykten, folk oroliga (man kanske inte är orolig, men man kanske tänker på det när man är hemma ) och det blir ännu större bråk!

  När jag bytte skola så hade vi någonting som hette V.I.P, och jag förstod inte nyttan av det. För det första de som höll i V.I.P lektionerna hade ingenting med klassen att göra och ingen kände dem. För det andra så var man bara halvklass, (hur kan man få det bättre i klassen om man inte pratar med hela klassen). Och för det tredje så pratade vi inte ett dugg om klassen. Vi gjorde lekar och vissa övningar. (Övningar kan vara bra men inte om det inte finns någon grund i det. Man kan göra tusentals övningar, men det hjälper väl inte någonting?! Man måste ha en grund först, varför ska vi göra övningarna? Lärarna sa att det var för att stärka gemenskapen i klassen. Men hur kan det hjälpa om man är halvklass och alla inte ens känner varandra?)

Kommentera och tyck till! Du kan vara anonym om du vill ;)